Forskningens nytta

04/04/2013 — Lämna en kommentar
Lina Burström Bennehult

Lina Burström Bennehult, ombudsman, Fackförbundet ST

Tillväxt. Vilka associationer får ni? Att tillväxt är nyttigt och nödvändigt, leder till utveckling och att den ska kunna mätas sammanfattar ganska väl vad jag själv associerar ordet med. Och jag tror inte att jag är ensam. Vår syn på tillväxt och nytta har stor betydelse för vilken forskning som bedrivs, och det är vad jag tänker diskutera i den här texten.

Hur vi definierar ett begrepp som tillväxt speglar naturligtvis vad som anses bidra till samhällsutvecklingen. Här kan vi konstatera att det framförallt handlar om tekniska innovationer – av typen som gör telefonerna bättre, säljer mer och ger ekonomiska intäkter till samhället – och inte så mycket om humaniora – som ger oss perspektiv på samhället, bidrar med kritiska reflektioner och utvecklar oss som demokratiska medborgare.

Vi lever också i ett samhälle som gillar mätbara resultat, det blir så lätthanterligt då. Då kan vi placera in resultaten i boxar och följa upp och finna kausala samband. Men vad händer med den kunskap som inte går att mäta? Forskningsresultat som inte går att mäta med metoder som i slutändan ger tydliga svar på om den bidrog till den ekonomiska tillväxten eller inte, är den sortens forskning värd att lägga skattemedel på? Eller betraktas den som flum som produceras i slutna seminarierum och av enstöringar som gräver i arkiven. Vad är det värt? Vad har det för syfte? Vad är NYTTAN?!

Definitionen av tillväxt och nytta, samt kraven på att mäta densamma, gör att mycket av den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen hamnar i bakvattnet när alla forskningsmiljarder ska delas ut av regeringen. Samtidigt är det nog många av oss som ser ett större värde i utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter än utveckling av nya batterier. Ja, jag vet att jag jämför äpplen och päron, men visst är det märkligt att forskning inom ämnen som påverkar oss så totalt i våra liv har förhållandevis låg prioritet i regeringens forskningssatsningar.

Kanske kan humanioran inte visa på att man bidrar till samhällsekonomisk tillväxt, men det borde inte vara så svårt att argumentera för andra värden med forskningen. Och sanningen är nog att det inte är samhällsdebatten som kommer vända sig mot humanioran, utan humanioran som måste vända sig mot samhället. En nyckel är att arbeta betydligt mer med samverkan med det omgivande samhället. En annan är att skapa karriärvägar för forskare utanför universiteten. Här är Fackförbundet ST gärna en samarbetspartner, inte minst genom att vi själva behöver ta del av forskningsresultat som ger oss perspektiv på samhällsutvecklingen och i förlängningen göra oss till ett ännu bättre fackförbund. Snacka om nytta!

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s