Archives For Andreas Beckert

Andreas Beckert

Andreas Beckert, projektledare, TCO

Snart är sommaren här och för de flesta studenter är det läge att se över vilka livsuppehållande åtgärder som kan vara aktuella under de kommande månaderna. För just livsuppehållande, i form av ekonomisk försörjning, är vad de flesta associerar sommarjobbet med. Men glöm inte att söka smart!

Sommarjobbet kan ge dig erfarenheter som kan vara väldigt nyttiga i ditt framtida arbetsliv: en sommartjänst på Försäkringskassan, Skatteverket eller Arbetsförmedlingen ger dig kunskaper inom myndighetsområdet som garanterat lyser kraftfullt i ditt CV när det är dags att söka framtida statlig tjänst. För de flesta myndigheter är inte sommarjobbarna primärt en drillad arbetskraftsreserv när ordinarie personal måste vila ut utan betraktas som strategiskt viktigt som personalförsörjningsverktyg. Visar du framfötterna på sommarvikariatet ser arbetsplatsen gärna att du står med som sökande med din färska examen när ordinarie tjänster lyses ut.

Självklart, tänker du. För mig och många i min omgivning var det inte så. Själv körde jag truck på nätterna i ett större industribageri sommar efter sommar och om en stor motorcykel sägs förlänga mannens stora lycka är det inget mot vad en TCM FD Z 5T gör. Det är en motviktstruck på fem ton och medan vissa av mina nuvarande kolleger slipade på sitt CV efter devisen ”rätt jobb är viktigare än ett jobb” gjorde jag burn outs, välte bakplåtar och installerade extrahögtalare på taket. Det årets sommarhit – ”Ohhh Macarena!!” – ekade högt och stickande dieselångor spreds när Beckert drog förbi. Jag ägde världen men hade verkligen inte gjort ett smart jobbsökande med tanke på hur högt skattat just erfarenhet av myndighetsvärlden är för arbetsgivare allmänhet och statliga arbetsgivare i synnerhet.

Förra året anställde Arbetsförmedlingen 70 högskolestudenter som sommarvikarier, bara på deras kundtjänster. Biträdande marknadschef Pia Rydqvist har senare lyft fram satsningen som framgångsrik och ser fram emot nya semestervikarier som ska anställas nu i sommar. Visst är det win-win: ett utmärkt sätt för studenterna att skaffa sig yrkeserfarenhet och få mersmak på myndighetsjobb samtidigt som myndigheten i fråga kan bibehålla sin servicegrad utan att överbelasta den ordinarie personalen. Givetvis hoppas Arbetsförmedlingen nu på att många av dessa vikarier söker sig tillbaka till myndigheten efter avslutad examen.

Skatteverket söker varje sommar ca 300 vikarier som förväntas ansvara för allt mellan utredningsarbete och servicearbete på golvet. Är du en av de lyckligt lottade akademikerna kan du på Skatteverket förvänta dig en lön mellan 18 500 och 20 500 med ett påslag om du har tjänstgjort tidigare somrar.

Ännu är inte alla vikariat tillsatta till sommaren. Skruva ner Macarena och gör följande:

  • Håll ögonen öppna på de stora myndigheternas hemsidor /lediga jobb!
  • Ring till det lokala myndighetskontoret och stäm av rekryteringsläget inför sommaren.
  • Bevaka Arbetsgivarverkets Statliga Jobb
  • Slå en signal ST Direkt och be om tips och råd när det gäller rekryteringsprocessen, lön och villkor.
  • Tänk inte bara sommarjobb utan ferier – arbetsanhopningar är inte endast ett sommarfenomen – och håll därför ögonen öppna året om.
  • Kolla in sommarjobbsexpert.se som ger dig råd och dåd om vad du ska tänka på när du väl har jobbet!
Andreas Beckert

Andreas Beckert, rekryteringscoach, Fackförbundet ST

I tider av välputsad karriärplanering, strategiska utbildningsval och noggrant utvalda praktikplatser som förväntas lägga den sista gyllene pusselbiten i jakten på drömjobbet, vill jag vänligen påminna om bananskalet. Det kan oväntat föra dig in i helt nya världar och samtidigt drastiskt ta dig bort från det du trodde dig vara ämnad för.

Som 17-åring var jag i eget tycke en lovande men oputsad skådespelartalang. Jag pratade då som nu en trögflytande om än förståelig skånska som begränsade min casting till roller som slemmig portvakt i Macbeth och dvärgen Nano i Volpone (eller möjligtvis Castrone, eunucken). I vilket fall var mitt skådespelar-CV vid 17 års ålder välfyllt och brett med framträdande i ett dussintal uppsättningar.

Det föll sig givetvis fullt naturligt för denna unga man att söka sig till Scenskolan, denna mytomspunna institution. Jag visste inte mycket om den, mer än att den var många terminer lång, alla sökte men ingen kom in, jo Peter Wahlbeck som den yngste någonsin men han hoppade av eftersom han vägrade lära sig steppa. Sådant väckte givetvis respekt.

En solig vårdag stänger jag in mig på toaletten och tar mod till mig att ringa till Scenskolan för att få veta mer om hur själva ansökningsförfarandet går till. Nu ska det göras. Bara att prata med någon på skolan gör mig nervös. Eftersom detta är 1996 ringer jag till nummerupplysningen först och ber att bli kopplad till Malmö Scenskola. Svindyrt, men det kan komma att betala av sig, hinner jag tänka. Därefter följer konversationen nedan:

Dam: ”Hej!”

Jag: ”Hej, jag ringer för att fråga lite… om er skola. Jag skulle vilja söka.”

Dam: ”Vad kul, ja det är bara att komma.”

Jag: ”Ok! Jag är 17 och fyller 18 i september, kan jag söka ändå? Eller måste jag vänta tills jag har fyllt?

Dam: (tystnad) ”Hmm, du kan nog komma förbi ändå.”

Jag: ”Vad bra! Jag har förberett två akter, en monolog som portvakten i MacBeth och en dialog som dvärgen ur pjäsen Volpone. Jag kan behöva lite hjälp, under själva akterna… Kan ni ordna det?”

Dam: (tystnad) ”Det ska nog inte vara några problem… (tystnad) kom du hit så ordnar det sig.”

Jag: ”Hjälper ni även till med scenografi, om jag vill ha med en käpp till dvärgen, eller nåt?”

Dam: (tyst)

Jag: ”Ahh.. ok. Tänkte också kolla lite med åldersfördelningen i klasserna. 18 är ganska ungt va? De flesta är äldre?”

Dam: ”Vi har väldigt blandade klasser. Du kommer nog inte vara yngst. (nu börjar tonen bli lite avmätt)

Jag: ”Näähä? (överraskad) OK, jag har förstått det som att de flesta har gått förberedande utbildningar tidigare… innan de söker till er.”

Dam: (tyst)

Jag: ”Men ok… En sista fråga, skolan är väl fyra år, dvs åtta terminer? Med en hel del praktik?”

Dam: (tystnad) ”Eh… för vissa… (tystnad)… kan det kanske ta så lång tid. Men du ska inte behöva gå här fyra år. Det går nog fortare eftersom du snart är 18 år.” (socionom-tonläge på)

Jag: ”Men…! Kan man ta examen fortare? Det är väl bara Peter Wahlbeck som slutat tidigare?” (ganska förvånad, men kanske har hon märkt att jag har talang)

Dam: ”Ehh.. Peter Wahlbeck har aldrig gått här…”

Jag: ”Men… (tystnad) jag har väl kommit till Malmö Scenskola?” (svettas)

Dam: ”Va…?? Nej, det här är Malmö Simskola.”

Jag: (svettningar, klick)

Just där avslutades min skådespelarkarriär. I chocken som följde tog jag mig aldrig för att kontakta den riktiga Scenskolan, istället valde jag en annan inriktning på min utbildning och några fler pjäser sedan dess har det inte blivit. Historien speglar hur valen man gör inte alltid är resultatet av noggrann planering utan ibland kan något så banalt som en felringning dra dig bort från det du tror är ämnad för. Nu gick det väldigt bra ändå men ibland, bara ibland, leker jag med tanken på ett samtal direkt till Scenskolan…