Archives For Inger Ehn Knobblock

Inger_130x160

Inger Ehn Knobblock – utredare på Fackförbundet ST

I början av oktober i år läste statsminister Stefan Löfven upp regeringsförklaringen. Ur Fackförbundet STs synvinkel finns det en hel del att glädjas åt. Här kommer några exempel som visar att vår fackliga politik gett resultat.

Regeringen vill behålla närheten till högskolor och forskning. Det är en fråga som engagerat ST en lång tid. Det är viktigt att högskolorna är väl spridda över landet. Inte minst för att det gör det lättare att börja plugga. Det gäller särskilt de studenter som kommer från så kallade studieovana miljöer.

Regeringen flaggade också för att resurserna till arbetslivsforskningen ska stärkas. Det är ett mycket glädjande besked. Som facklig organisation vet vi att vi behöver än mera kunskap om hur det moderna arbetslivet kan komma att utvecklas. Men vi vet också att det finns ett jättebehov av att finna lösningar på alla de arbetsmiljöproblem som finns på våra arbetsplatser. Därför är det så viktigt med arbetslivsforskning.

Men det bästa i regeringsförklaringen är avsnittet om högskolan och forskningens villkor. Därför väljer jag att citera den biten:

Aldrig har så många unga sökt sig till en högre utbildning men allt för många möter en stängd dörr samtidigt som den globala konkurrensen tilltar. Antalet högskoleplatser ökas därför i hela landet. Kvaliteten i högskolan ska höjas. Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Unga forskares villkor ska förbättras. Forskning ska respekteras som den långsiktiga verksamhet det är och en ny forskningsproposition kommer därför att ha ett tioårigt perspektiv. Andelen kvinnliga professorer ska öka och forskningsanslagen fördelas jämställt. Basanslagen för forskning prioriteras upp.

I detta stycke ryms det mesta som Fackförbundet ST ihärdigt arbetat för: fler högskoleplatser, unga forskares behov av bättre villkor, mer resurser till basanslagen och inte minst en insikt om att forskning tar tid och därför måste få långsiktiga förutsättningar.

Inger_130x160

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

Svaret är ja! De statliga arbetsplatserna liknar på många vis andra arbetsplatser men det finns också en hel del skillnader. Kanske särskilt när det gäller kvinnors chanser att göra karriär i staten.

Självklart finns det bekymmer där som på alla andra ställen som exempelvis i det privata näringslivet. Men på många sätt är staten en riktigt bra arbetsgivare – speciellt om du är kvinna och sugen på en chefskarriär. Det visar sig speciellt om man tittar på hur vanligt det är med kvinnor på ledande positioner.

I mars i år var mer än 40 procent av de statliga cheferna kvinnor. Granskar man dessutom hur det ser ut på allra högsta ledningsposition ser det ännu bättre ut. Av landets universitetsrektorer är idag 50 procent kvinnor och bland generaldirektörerna ser bilden nästan likadan ut.

Jämför man med den privata sektor så visar det sig att två tredjedelar av cheferna är män och i kommuner och landsting råder det omvända förhållandet, där är två tredjedelar av cheferna kvinnor.

Men den allra viktigaste frågan för att uppnå jämställdhet handlar om pengar. Om att ha en lön som det går att leva på. En lön som inte gör en beroende av partnerns inkomst.

När det gäller lönebilden kan man konstatera att staten inte är lika könsuppdelad som många andra arbetsplatser. Men det betyder inte att staten är befriad från könsuppdelade arbeten. Också här ser vi könsmönster men långt ifrån lika tydligt som till exempel i kommunerna eller i delar av det privata näringslivet.

Fortfarande tjänar kvinnor i staten mindre än männen och det måste förändras. När regeringen drev igenom att avskaffa den årliga lönekartläggningen var ST mycket kritiska till förslaget. Vi menade att förslaget skulle försvåra upptäckten av osakliga löneskillnader. Vi är därför övertygade om att årligt återkommande kartläggningsarbete skyndar på utvecklingen mot lika löner.

ST finns på plats på Nordiskt Forum! Kom förbi vår monter och diskutera jämställdhetsfrågor med våra förtroendevalda. Nordiskt forum är en historiskt stor feministisk konferens som hålls i Malmö arena 12-15 juni och man räknar med 15 000 besökare.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare och karriärcoach, Fackförbundet ST

För en tid sedan hade jag ett coachsamtal med en akademiker som berättade att han sökt massor av jobb utan att det ens lett till att han blivit kallad till intervju. Han kände sig givetvis nedslagen. När vi började bena ut hur han gått tillväga upptäckte han att han inte ägnat jobbsökeriet någon större tid. Hans ansökningar var så allmänt hållna att de hade kunnat skickas ut i rymden utan att någon arbetsgivare på minsta sätt skulle ha känt sig träffad. Den här historien är inte ovanlig. De allra flesta som söker jobb glömmer att också arbetsgivare vill känna sig utvalda.

Det viktigaste när du söker jobb är att du är förberedd. Du ska veta vad du vill jobba med men också var. Du behöver känna din kompetens och vara medveten om vilka erfarenheter du har. Ett sätt att göra det är att inventera. Avsätt ordentligt med tid och fundera över vad du gjort i dina tidigare arbeten men också hur du genomförde jobbet. Vad lärde du dig på din utbildning mer än teori och metod och hur fungerade du i studentgruppen? Du kan också reflektera över vilka dina drivkrafter är och under vilka arbetsförhållanden du fungerar bäst.

Därefter är det dags att ägna tid åt din blivande arbetsgivare. Hur ser arbetsmarknaden ut och vilka företag och organisationer erbjuder de arbetsuppgifter du vill ha? Vad står det egentligen i annonsen? Arbeta med att dechiffrera formuleringar och ordval och se till att svara på arbetsgivarens behov. Jobbsökande behöver avsätta tid för att sätta sig in i den verksamhet som de vill jobba i.

En sökande med förhandskunskap om ett företags, myndighets eller organisations verksamhet uppfattas som seriös och blir attraktiv i arbetsgivarens ögon. Läs därför in dig på din presumtiva arbetsgivares verksamhet, använd företagets hemsida och ta gärna kontakt med någon person som redan arbetar där. Boka in en så kallad informationsintervju och ställ frågor om jobbet, arbetsmiljön och kanske också frågor om vilka möjligheter till karriär och kompetensutveckling som finns där. Sedan är det ”bara” att skriva ansökan ; )

Du vet väl att du som studerandemedlem kostnadsfritt kan boka ett samtal med våra karriärcoacher?

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

18 februari presenterade jag en undersökning från Fackförbundet ST vid Lunds universitet som jag kallar ”Disputerad och sen då? En intervjustudie om forskarutbildades arbetslivserfarenheter utanför högskolan.”

Ungefär hälften stannar kvar i den akademiska världen som forskare och/eller lärare, medan den andra hälften börjar jobba på den övriga arbetsmarknaden. Så vart tar de vägen, vad gör de på sina jobb och vilken användning har de av sin utbildning till forskare?

För att få svar på dessa frågor gjordes under våren 2013 en intervjustudie av tjugo forskarutbildade som valt att lämna högskolesektorn. De flesta var statligt anställda och arbetade på ställen som skatteverket, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, statskontoret, regeringskansliet, länsstyrelsen och naturvårdsverket. Andra arbetade inom fackliga organisationer, politiska partier, universitetsförvaltningar samt en industrikoncern.

Intervjuerna kretsade kring ett antal bestämda teman och frågor. Varför sökte du in på en forskarutbildning? Vad gjorde du när du var klar med din avhandling? Varför ville du lämna akademin? Hur fick du ditt jobb? Vad innehåller jobbet och hur ser en vanlig arbetsvecka ut? Vad förvånade dig mest på ditt nya jobb? Vilka färdigheter har forskarutbildningen gett dig och vilken betydelse har de för ditt jobb?

Om du vill veta mer om vad en forskarutbildning kan betyda för din framtida karriär så hittar du svaren i rapporten. Där beskrivs hur de intervjuade doktorerna upplevde sin forskarutbildning och hur de under utbildningens gång föreställde sig den framtida karriären. Vad skolades de in i som forskare och vilka färdigheter hade de med sig ut i arbetslivet?  Därefter handlar det om hur de fick ett nytt jobb utanför akademin och vad de gör på sin arbetsplats. Hur tillvaratas deras speciella kompetens? Men det handlar också om olika slags problem som de forskarutbildade har mött på sina arbetsplatser, till exempel ”kulturkrockar” i mötet mellan forskarvärldens ideal och den icke-akademiska miljöns praktik.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

Frågan är givetvis retorisk. Det nyligen presenterade förslaget om att omvandla universitet och högskolors organisationsform till så kallade Högskolestiftelser kan få långtgående konsekvenser för den akademiska världen.

Noga taget krävs tre förmågor av lärosätet för att kunna ombildas: ekonomisk stabilitet, god studenttillströmning och en välutvecklad forskning med internationell tyngd.

I förslaget påpekas att den statliga myndighetsformen passar bäst för de högskolor som i huvudsak ägnar sig åt utbildning. Regeringen menar på samma gång att myndighetsformen är för byråkratisk för att kunna skapa bra förutsättningar för universitetsvärlden. Utan att säga det rakt på sak menar man då förstås de forskningstunga och ekonomiskt lyckosamma universiteten. För dem vill regeringen i stället se möjligheter till utökat samarbete såväl nationellt som internationellt med näringsliv och andra universitet.

ST menar att det finns anledning till oro för vad som kommer att hända med det svenska högskolelandskapet. Vi ser framför oss en uppdelning av lärosätena i A- och B-lag. Det kan bland annat missgynna studenter i mindre städer. De högskolor som finns där är nog inte dem regeringen avser med framgångsrika och internationellt etablerade lärosäten.

God akademisk undervisning ska vila på vetenskaplig grund. Vi misstänker att reformen kan komma att motverka detta genom att dränera de mindre universiteten och högskolorna på kvalificerade forskare. Dessa kommer förmodligen att välja statustyngda universitet framför regionalt placerade högskolor. Det vore milt sagt en olycklig utveckling. Vi vill i stället att alla högskolor och universitet ges verkningsfulla förutsättningar för att bedriva kvalificerad utbildning och forskning.

Avslutningsvis hyser vi starka tvivel på att ett avtal (i stället för som idag en förordning) kan garantera studenternas rättssäkerhet. Formuleringen i promemorian ”att studenternas rättssäkerhet väsentligen ska förbli likvärdig” gör oss inte lugna. Vad betyder den?

Vid en hearing nyligen hävdade Erik Arroy (SFS) att stiftelseförslaget var tunt och bristfälligt utrett. Det är en uppfattning som vi delar.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

Livet borde ju vara härligt! Särskilt då vi gör det vi verkligen vill ägna vår tid åt. Jag talar förstås om när vi ges möjligheten att läsa på universitetet eller om vi påbörjat en forskarutbildning. Rent teoretiskt ska ju denna tid vara en av de bästa – stimulerande, utvecklande, utmanande och fylld med möjligheter till egna beslut. Men istället är studietiden ofta tuff och många studenter känner sig stressade. Därför vill vi påminna om en modell som kan motverka stress genom att peka på tre faktorer som påverkar upplevelsen av en pressande vardag: krav, kontroll och stöd.

Självklart har kravnivån inverkan på stressen under studietiden. Men till stor del beror den upplevda stressen på hur stort handlings- eller beslutsutrymmet är över studierna och hur den egna kontrollen ser ut. Kontrollen ger överblick, inflytande och redskap att prioritera. Under rätt förhållanden, där individen har hög kontroll, kan höga krav leda till en god spiral där lärande, utveckling och produktivitet ökar.

Förutom krav och kontroll är det viktigt med socialt stöd. Det har en positiv inverkan på hälsan och motverkar obalans mellan höga krav och låg kontroll. Det sociala stödet kan komma från såväl studenter som lärare och handledare. De kan hjälpa till med att prioritera och tipsa om arbetsmetoder.

För att minska stressen bland studenter och doktorander krävs ett medvetet arbetsmiljöarbete – ett arbete som syftar till att skapa en miljö där förvisso höga krav ställs men samtidigt förmår erbjuda ramar som gör att kontrollen över studierna stärks och det sociala stödet utvecklas. Fackförbundet ST arbetar systematiskt för att förbättra arbetsmiljön på universitet och högskolor – för att fler studenter ska få möjlighet att leva det liv som många drömmer om när det söker sig till högre utbildning!