Archives For Joel Degols Nilsson

iStock_000068844271_XXXLargeblogg
Ta en titt runt omkring dig. Vad har dina studiekamrater för bakgrund? Liknar deras din egen? I så fall är ni nog en ganska vanlig studentgrupp på svenska universitet och högskolor.

I mitt senaste inlägg skrev jag om en metod som syftade till att förbättra arbetsgivares rekrytering genom att ta bort potentiellt missvisande bakgrundsfakta så som vilket universitet en kandidat studerat vid.

Jag nämnde också att själva grundproblemet, social snedrekrytering, förekom på flera nivåer och i de flesta länder och system. Sverige har till exempel trots sin avgiftsfria högskoleutbildning en betydande social snedrekrytering till högre utbildning, även om den inte är lika tydlig som i USA och Storbritannien.

Ökad mångfald gör Sverige konkurrenskraftigt

I en ny rapport från Universitets- och Högskolerådet (UHR) kartläggs och analyseras högskolornas arbete med breddad rekrytering och breddat deltagande av studenter från underrepresenterade grupper. Ansvaret som vilar på högskolan är stort och komplicerat men väldigt viktigt.

I grunden handlar ett breddat deltagande och ökad mångfald dels om inflytande, makt och demokrati, men även om kvalitet i utbildningen och utveckling av Sverige som konkurrenskraftig kunskapsnation.

Problemet med social snedrekrytering kvarstår

Hur ser det då ut i Sverige idag? UHR fastställer att de 10 senaste åren tyvärr inte inneburit någon större förändring vad gäller social snedrekrytering till högre utbildning, trots att universitet och högskolor sedan början av 2000-talet haft ett uppdrag att aktivt arbeta med frågan.

Det är fortfarande betydligt vanligare att välja högskoleutbildning om föräldrarna är högutbildade. Andra aspekter som könstillhörighet, utländsk bakgrund, vart i Sverige en bor samt huruvida en har en funktionsvariation, påverkar också benägenheten att läsa vidare.

Strukturer och engagemang saknas

Så vad gör då universitet och högskolor för att främja ökad mångfald på sina utbildningar. Enligt undersökningen finns det ett stort engagemang för frågan men det saknas ofta strukturer och förankring kring arbetssätt inom organisationerna. Även kartläggningar av studenterna samt uppföljningsbara mål saknas i många fall.

Till exempel finner undersökningen relativt få aktiviteter riktade till att bryta könsbundna studieval trots att dessa är bland de mest synliga och uppenbara strukturella problemen.

Ytterligare åtgärder nödvändiga

Rapporten berör också behovet av fler introduktions- och förberedelsekurser (utöver det relativt vanliga tekniska basåret) för att sänka tröskeln och få fler att våga läsa vidare. Ett annat verktyg för breddad rekrytering är förändrade antagningsregler och nyligen tillsatte regeringen en ny utredning för att bland annat undersöka ett återinförande av möjligheten att få behörighet genom arbetslivserfarenhet (tidigare kallat 25:4-regeln).

Rapporten lyfter dock förtjänstfullt upp att det inte bara räcker med ett fokus på rekrytering. Det krävs också ett stort ansvar under hela utbildningen för de som antas. Stödinsatser som språkstöd, skrivstöd, mentorskapsprogram är vanliga men fler funktioner behöver utvecklas och informationen om de ska nå studenter och sökanden.

Sist men inte minst föreslår UHR att lärare på högskolan studerar normkritik i sina pedagogiska utbildningar. Det syftar inte bara till att motverka diskriminering utan lägger även grunden för en mångfald av kunskapsperspektiv.

joels_inlagg_deloitte

Tidigare i höstas rapporterade BBC om vad som verkar vara en ny trend i rekryteringsprocesser. Det multinationella revisions- och konsultföretaget Deloittes UK-avdelning införde ny metod för att motverka att ansökande missgynnas baserat på vilket lärosäte de studerat på. En intressant insats som även väcker frågor om en djupare samhällsproblematik.

Storföretagets metod går ut på att dölja vilket universitet kandidaterna fått sin utbildning på för rekryterarna. Syftet sägs vara att minska påverkan av ”omedvetna fördomar” samt att öka mångfalden bland kandidater och anställda, och genom detta bidra till större social rörlighet i samhället.

Värt att fundera över företagets egentliga avsikt

Problemet man försöker adressera är knappast nytt. Social snedrekrytering till högre utbildning och till delar av arbetsmarknaden är väldokumenterat i både Sverige och andra länder. Det är också väl belagt i forskningen att diskriminering förekommer vid rekryteringar.

Att det är ett företag som Deloitte som tar sig an att öka den sociala rörligheten får dock ändå sägas vara en smula förvånande. Självklart ligger också rena ekonomiska incitament bakom de nya urvalsmetoderna och man får anta att företaget varit en aning missnöjda med produktiviteten och kreativiteten hos de studenter som nästan på rutin hämtats från toppskolorna i England.

Anledningar bakom befintlig urskiljningsmetod

Vad är det då som gör att många arbetsgivare, medvetet eller omedvetet, ser till just namnet på universitetet som urvalskriterium? Framför allt två primära anledningar verkar gå att urskilja.

Antagningspoängen är högre på populära universitet vilket skapar ett ”filter” som endast de mest högpresterande tar sig igenom. Det skickar en signal till arbetsgivarna. I Sverige blir poänggränsen högre ju fler som konkurrerar om ett givet antal platser. I andra länder kan universiteten själva sätta särskilda resultatkrav.

Väl ansedda universitet är ofta kända för sin konkurrenspräglade miljö. Klarar sig en student igenom en sådan borde hen klara de flesta utmaningar på jobbet.

Problematiken med universitetens urval

Men vad kan det finnas för problem med att förlita sig på att universiteten gör ett bra urval? Tre stycken är extra värda att lyfta fram i det här sammanhanget.

Skolorna sållar främst fram personer med bra förutsättningar att prestera inom utbildningen och akademin och lägger mindre vikt vid andra egenskaper som är viktiga på arbetsplatsen.

Universitet får sin höga rankning hos t.ex. Times främst utifrån akademiska meriter såsom publicerade artiklar.

Endast om alla ges lika möjligheter från början kan man egentligen använda skolornas namn som indikator på ambition och kvalitet. Avgiftsfri utbildning som i Sverige ger bättre förutsättningar för detta än i Storbritannien och USA där toppuniversiteteten har höga avgifter men vi vet att även i Sverige spelar socioekonomiska förutsättningar och framför allt föräldrarnas utbildningsnivå stor roll för om och vart du pluggar vidare.

Alla förbättringsförslag måste få en chans

Kan Deloittes metod fungera för att effektivare välja de mest lämpade? Och kan det dessutom bidra till att öka mångfalden och den sociala rörligheten? Svaren på de frågorna får vi nog vänta med men initiativet är åtminstone väldigt intressant.

För samhället borde prioritet ett självklart vara att minska snedrekryteringen till högre utbildning, och universiteten måste jobba hårdare för att bredda sin rekrytering. Men då det idag de facto finns en social snedrekrytering samt ett utbrett problem med diskriminering på grund av exempelvis kön och etnisk tillhörighet vid rekrytering till arbetsplatser så kan inga förbättringsförslag avfärdas innan de fått en chans.

Inlägg skrivet av: Joel Degols Nilsson

Relaterad artikel: http://www.bbc.com/news/education-34384668

 

 

 

För nyexaminerade jurister är staten den vanligaste sektorn att arbeta i. Van vid att förhålla dig kritisk till siffror och fakta frågar du dig nu om detta verkligen kan stämma. Det är ju inte riktigt den bilden du har fått under din tid på juristutbildningen. På arbetsmarknadsmässor har du träffat mängder av advokatbyråer och nog är det väl i kostym eller dräkt som en riktig jurist klär sig? Byråkratins gråa figur är inget som lockar dig i alla fall.

4612228533Sanningen är att den första meningen är helt korrekt.

Hela 50 procent, alltså varannan
nyexaminerad 
jurist får sitt första jobb i staten.

En del av dessa jurister får en notarietjänst vid en av landets domstolar. Andra vanliga arbetsplatser för jurister i staten är Brottsoffermyndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, Sida, Regeringskansliet, Skatteverket och Kronofogden. Efter ett par år lämnar en del av juristerna den statliga sektorn för att prova annat men de allra flesta blir kvar och bland landets samtliga jurister arbetar 37 procent, det vill säga nästan 14 000 personer, i staten.

Frågar man juristerna varför de valt att arbeta i staten svarar många att de velat ha ett ansvarsfullt och meningsfullt jobb där samhällsuppdraget väger tungt. Arbetsplatserna präglas också av prestigelöshet, samarbetskultur och balans mellan arbete och fritid. För jurister är det dessutom vanligt att klättra i karriären och bli chef eller att få möjlighet till internationellt arbete genom någon av de 70-tal myndigheter som har personal på utlandsuppdrag.

Enligt Fackförbundet STs rapport Framtidsjobb i staten 2013-2018 är jurister dessutom en av de grupper som efterfrågas mest av statliga myndigheter. På grund av pensionsavgångar och ökande kompetenskrav väntas cirka 7000 jurister behöva anställas de närmsta åren. Med en juristutbildning i ryggen har du alltså goda förutsättningar för att knipa ett drömjobb i staten.

gustavjurist

I den nya regeringens budgetproposition finns ett förslag på en höjning av studiemedlet. Detta borde vara goda nyheter, men går förslaget igenom blir det bara lånedelen som höjs. Miljöpartiets vallöften visade sig inte vara något annat än just löften. Det innebär att den rödgröna regeringen fortsätter på alliansens inslagna väg med höjningar av lånedelen. Därmed ökar skuldsättning för Sveriges studenter. Vad är då problemet med det här? Studenterna får ju mer pengar varje månad. En ny undersökning från CSN sätter fingret på problematiken.

student1

I Sverige har vi länge ansett att alla som vill och kan ska ha möjlighet att utbilda sig vid en högskola eller ett universitet. Oberoende tidigare akademiska meriter i familjen ska samma möjligheter gälla. Utifrån den ambitionen har stat och kommun etablerat högskolor utanför storstadsregionerna i syftet att öka tillgången till högre utbildning. Via CSN får alla medborgare möjlighet att låna pengar av staten och ta emot bidrag för att kunna upprätthålla en rimlig levnadsstandard under studietiden. Utvärderar man dessa satsningar som rena samhällsinvesteringar är resultatet fantastiskt. Listan över de områden där Sverige har gynnats av den ambitiösa utbyggnaden av högre utbildning kan göras lång.

Men trots ambitiösa satsningar har det alltid funnits en liten klyfta mellan hem med, respektive utan, studievana. Forskning visar att unga från studieovana hem mer sällan söker sig till högre utbildning. Nu visar även en ny undersökning från CSN att studenter från studieovana hem dessutom mår sämre och är mindre nöjda med sin studieekonomi.

Enligt undersökningen upplever 64 procent av studenterna från studieovana hem att de är nöjda med sin studieekonomi jämfört med 75 procent av studenterna med högutbildade föräldrar. Det är tydligt att studiemedlet, och då framför allt bidragsdelen, betyder mer för den första gruppen studenter. Enligt CSNs utredare tar dessa studenter inte ut lika mycket studielån. De har dessutom sämre ekonomisk uppbackning hemifrån.

student4

Studenter från hem med låg utbildningsnivå upplever dessutom oftare hälsobesvär än studenter från hem med högre utbildning. Hälsoproblemen och den studieekonomiska situationen riskerar att leda till att unga från studieovana hem avstår från att söka sig till högre utbildning. Det finns också en risk för att de aldrig slutför den utbildning de påbörjat.

Att bidragsdelen av studiemedlet nu riskerar att bli än mindre kommer enligt all tillgänglig forskning att spä på snedrekryteringen till högre studier. Ökad snedrekrytering är inget annat än ett stort slöseri med samhällets viktigaste resurs, människorna. Och frågan är om ökade skillnader mellan samhällsklasser verkligen är på regeringens agenda. Om högre utbildning även fortsättningsvis ska vara något som är tillgängligt för alla behöver politikerna tänka om och snarast vända trenden i studiemedelsfrågan.

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Efter valdagen den 14 september förra veckan vaknade svenska folket upp till nytt politiskt landskap. Alliansregeringen avgick och det är Socialdemokraternas Stefan Löfven som nu får möjlighet att bilda regering. Vilka partier den regeringen kommer att innehålla och vem som kommer samarbeta med vem i riksdagen återstår fortfarande att se. Vad denna osäkra parlamentariska situation kommer att innebära för STs medlemmar på de olika myndigheterna samt hur utbildningspolitiken påverkas finns det givetvis också stora frågetecken kring.

Ett parti ökade mer än något annat i riksdagsvalet. Sverigedemokraterna fick 12,9 procent av rösterna och är därmed Sveriges tredje största parti. Hur det gick till och varför det blev så frågar sig nu medier, politiker och en stor majoritet av väljarna. Debatterna och åsikterna i denna fråga lär bli många den närmsta tiden, och troligtvis även under resten av mandatperioden.

Vi på Fackförbundet ST tycker det är viktigt att i detta läge klargöra STs hållning. ST är en partipolitiskt oberoende förening som endast tar ställning i politiska frågor utifrån medlemmarnas vilja och intressen. Detta gör att ST kan driva de frågor som är viktigast för medlemmarna och försöka påverka beslutsfattare oavsett deras politiska färg.

För STs medlemmar är alla människors lika värde och ett aktivt ställningstagande mot diskriminering och för mångfald grunden för det fackliga arbetet. Med dessa värderingar som utgångspunkt fattade förbundet redan 2010 beslut om ett förhållningssätt gentemot Sverigedemokraterna. Det innebär kortfattat att förbundet anser att det inte är förenligt att vara förtroendevald i ST och samtidigt aktiv i Sverigedemokraterna. SD driver en politik som står i kontrast med STs värdegrund och stadgar i grundläggande fri- och rättigheter. Alla medlemmar i Fackförbundet ST ska kunna känna sig trygga i att deras företrädare agerar utifrån STs värdegrund. Detta ställningstagande förändras inte på något sätt av det senaste valresultatet.

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Kontorslandskap, flexkontor, aktivitetsbaserade kontor, ja kärt barn har många namn. En sak har de gemensamt: de framhålls av många arbetsgivare som den bästa (och enda) vägen att gå för morgondagens moderna och flexibla generation tjänstemän. För många studenter kanske inte uttrycken säger så mycket, det är studiemiljön på lärosätet som är i fokus just nu. Allt mer får jag dock känslan att dagens studenter redan håller på att förlora det inflytande över sin arbetsmiljö de inte ens har hunnit få. Jag ska förklara vad jag menar.

Att företag och myndigheter vill minska sina lokalkostnader genom att slopa de egna rummen och gå över till öppnare kontorslösningar är ingen ny trend men har den senaste tiden uppmärksammats extra mycket, bl.a. av SVTs Vetenskapens värld och i senaste numret av Publikt. Bland de statliga myndigheterna i Stockholm är sparkraven hårda och hyrorna höga. En omöjlig ekvation i längden. Den senaste och kanske hittills mest omtalade kontorsrockaden har Försäkringskassans huvudkontor i Stockholm gjort. De flyttade från centrala Stockholm till Telefonplan och minskade samtidigt sin lokalyta med ca 10 000 kvm. De nya kontoren är så kallade aktivitetsbaserade kontor inspirerade av amerikanska it-jättar, med öppnare landskap, olika typer av mötesrum (till exempel rullband!), och inga fasta platser för personalen. Alla får inte ens plats. Man räknar med att någon alltid är på möte, jobbar hemma eller är sjuk. Kreativa miljöer är ledordet och visst låter det rätt spännande att sjunka ner i en bean-bag med sin laptop som om man satt hemma och slösurfade?

Att det finns både uppenbara fördelar och nackdelar med den här typen av arbetsmiljö är rätt självklart och jag ska inte gå djupare i dem här. Det här inlägget handlar istället om några av de argument som används till fördel för dessa kontor. Inte sällan har jag märkt att man utgår från ”sanningar” om vad nästa generations anställda, dvs. dagens studenter, efterfrågar. Yngre personer sägs vara vana att sitta i soffan eller sängen med laptopen och gillar ”café-sorlet” i bakgrunden, därför blir denna miljö optimal även på framtidens arbetsplatser.

Som student accepterade jag den bristande studiemiljön på mitt lärosäte. Dels visste jag för lite om mina rättigheter och dels väntade ju den ergonomiskt inställda kontorsstolen och höj- och sänkbara skrivbordet så fort man fick jobb. Jag anpassade mig under studietiden för att min framtida arbetsgivare sen skulle anpassa sig till mig. Fem år av dålig studiemiljö som investering för 40 år av ergonomiskt utformad och förlåtande arbetsmiljö. När jag valde att plugga i sängen en dag för att undvika det trånga och stimmiga biblioteket hade jag aldrig en tanke på vilka konsekvenser det kunde få för någons uppfattning av vad min generation efterfrågar.