Archives For Jolin Edbrand

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

Att få jobb genom sina kontakter har blivit vanligare. Traditionella kanaler som Arbetsförmedlingens platsbank är inte längre ett självklart förstahandsval för organisationer som behöver nyanställa. Inom vissa sektorer är det vanligt att man utlyser så kallade rekryteringsbonusar till anställda som tipsar om lämpliga kandidater i sitt eget nätverk till en ledig tjänst inom företaget.

Vad innebär då detta för dig som arbetssökande? Jo, att vikten av ditt personliga nätverk blir allt större. Att dammsuga nätet efter intressanta platsannonser är kanske inte längre det effektivaste sättet att skaffa sig ett jobb. Minst lika viktigt kan vara att du berättar öppet för de du känner om att du letar nytt jobb, och att du utökar ditt kontaktnät ytterligare. Det finns hel del bra information på STs karriärsidor om att använda sig av kontaktnätet och spontana kontakter. För dig som student kan det löna sig att vara aktiv i studentföreningar och att välja sommar- och extrajobb med omsorg.

En annan intressant fråga är vad det innebär för arbetsmarknaden i stort? Bland arbetsgivare ses informella rekryteringskanaler ofta som snabba, billiga och effektiva. Men det finns även en risk för att mångfalden på arbetsplatsen minskar, då befintliga anställda tenderar att tipsa om kandidater som liknar dem själva. Det blir också svårare att ta sig in på arbetsmarknaden för dem som saknar ett starkt kontaktnät – till exempel många ungdomar och nyanlända invandrare.

Caroline Tovatt vid Linköpings universitet har i sin avhandling ”Erkännandets Janusansike – Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer” undersökt de informella processerna i en rekrytering. I avhandlingen konstateras att för unga spelar familjesituationen stor roll. Ofta är det föräldrar, släktingar och vänner till dessa som hjälper en att få in en första fot på arbetsmarknaden.
– Bor du i ett bra område, går i rätt skola och har föräldrar som jobbar och har hyfsat hög status så underlättas inträdet på arbetsmarknaden, säger Caroline Tovatt i ett pressmeddelande.

Senare i livet spelar studiekamrater, vänner, och tidigare kollegor en större roll. Även för högutbildade som saknar starka kontakter kan det bli svårt att få ett jobb som motsvarar ens utbildningsnivå. Däremot är det inte nödvändigtvis så att du får fler rekommendationer ju större ditt nätverk är.
– Det beror på att erkännandet är mer komplext än så. Du kan till exempel inte engagera dig i en förening med syftet att få goda kontakter. Erkännandet av dig i föreningen kommer efter att andra sett och fått respekt för att du brinner i själva sakfrågan, säger Caroline Tovatt.

För dig som ska söka jobb blir slutsatsen att ditt nätverk är oändligt viktigt, men satsa i första hand på kvalitet och inte kvantitet. För den som ska rekrytera vill jag tipsa om TCOs handbok ”Rekrytera utan att diskriminera”. I den finns en bra guide till hur man kan göra rekryteringsprocessen mer strukturerad och på så sätt inte missa talanger på grund av slarv eller förutfattade meningar. För visst ligger det väl i alla arbetsgivares intresse att hitta den mest kompetenta kandidaten till varje tjänst?

Jolin Löf, kommunikatör, Fackförbundet ST

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

I mitt förra inlägg skrev jag om otrygga anställningar och mina egna erfarenheter av detta. Den här gången tänkte jag försöka reda ut vad som gäller för dig som fått ett jobb utan fast anställning. Jag har träffat Martin Hjorth, ombudsman på Fackförbundet ST och ställt de frågor som jag själv kanske borde ha ställt till facket när jag jobbade mig igenom alla möjliga anställningsformer.

Hur länge kan man vara visstidsanställd?
– Enligt Lagen om anställningsskydd kan du vara visstidsanställd på en s.k. allmän visstidsanställning i högst två år. Du kan också ha en s.k. vikariatsanställning i högst två år. Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i en allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen automatiskt till en tillsvidareanställning. En arbetsgivare kan alltså använda båda anställningsformerna på en och samma arbetstagare. Utöver detta finns en möjlighet för arbetsgivaren att använda sig av provanställning i sex månader. För säsongsanställda finns ingen tidsgräns.

Har jag rätt till någon löneökning som visstidsanställd?
– Det finns ingen lag som reglerar detta. Däremot kan kollektivavtalet ge en sådan rätt. Det är bra om du kontrollerar med det kollektivavtalsbärande facket vad som gäller för visstidsanställda i lönehänseende innan du skriver på ett avtal.Om det inte finns något kollektivavtal blir det en förhandlingsfråga mellan dig och arbetsgivaren.

Har den som varit visstidsanställd företrädesrätt till nästa tjänst som blir ledig inom organisationen?
– Ja, en förutsättning för företrädesrätt är dock att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren. För säsongsanställning gäller något annorlunda regler. Ytterligare en förutsättning för rätten till företräde är att du har tillräckliga kvalifikationer för tjänsten.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns ett antal olika tidsbegränsade anställningsformer där reglerna skiljer sig till viss del. För att kringgå den regel som säger att du ska bli fast anställd efter två år kan arbetsgivaren alltså istället ge dig ett nytt avtal där din anställning kallas något annat men fortfarande är osäker, trots att du fortfarande har samma tjänst. Det är det som menas med ”stapling” av korta anställningar.

För att verkligen komma till rätta med problemen krävs en ändring i lagen, något som TCO länge har drivit. EU-kommissionen har nu fastslagit att den svenska lagstiftningen bryter mot EUs direktiv om visstidsanställningar, vilket innebär att Sverige riskerar att hamna i EU-domstolen om inte ett förslag till åtgärd presenteras senast den 22 april. Så kanske är en lagändring inte alltför långt borta.

Hur gick det då för mig med mitt ofasta jobb? Liksom många av mina kollegor valde jag att gå vidare när jag hittade ett jobb med bättre anställningsvillkor. I längden blir detta förstås ett problem även för arbetsgivaren – hög personalomsättning är dyrt. Dessutom går man miste om en hel del kompetens och innovation när personalstyrkan ständigt byts ut och de som är där inte vågar tänka långsiktigt. Fler trygga jobb leder till fler trygga anställda och jag tror personligen att det skulle kunna ge många positiva effekter för både arbetstagare och arbetsgivare.

Inbjudan Stockholm

Inbjudan Stockholm

ST firar varje år Internationella kvinnodagen med en mängd olika evenemang över hela landet. I år känns det extra kul att bjuda in till två seminarier i Stockholm och Uppsala, då vi ska få bekanta oss med Rättviseförmedlingen.

Rättviseförmedlingen är en ideell förening som hjälper andra att rekrytera fler personer från underrepresenterade grupper till olika uppdrag. Detta görs via efterlysningar, främst på Facebook där  Rättviseförmedlingen har över 38 000 fans. Tipsen sammanställs sedan i listor som alla kan ta del av på webben.

Inbjudan Uppsala

Inbjudan Uppsala

Efterlysningarna kan röra sig om allt från styrelseuppdrag till DJ-jobb. Ofta handlar det om att få in fler kvinnor, men det kan även gå ut på att till exempel hitta fler män till ett annars kvinnodominerat område, eller att hitta personer med annan bakgrund än svensk.

Under seminarierna kommer du att få lyssna till Frida Mörtsell, community manager på Rättviseförmedlingen. Frida jobbar med Rättviseförmedlingens efterlysningar och kommer att berätta om verksamheten och ge sina egna tips på vad du själv kan göra för att öka jämställdheten och mångfalden i olika sammanhang.

Här hittar du alla detaljer om seminarierna:

Vi bjuder på frukost respektive lättare lunch. Dessutom har ni chansen att vinna fina priser på plats! Anmäl dig redan idag då antalet platser är begränsat, till anmalan@st.org.

Vi ses den 8 mars!

Jolin Löf, kommunikatör, Fackförbundet ST

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

De tidsbegränsade anställningarna har ökat kraftigt de senaste åren. Bland tjänstemännen är det främst unga kvinnor som har otrygga jobb – det vill säga annan anställningsform än tillsvidareanställd.

Det finns en utbredd myt om att den yngre generationen är så flexibel och ombytlig att de inte vill ha fasta jobb. Trots att undersökning efter undersökning visar att unga, precis som äldre, allra helst vill vara fast anställda.

Otrygga anställningar skapar otrygga medarbetare. Om man känner att anställningen hela tiden hänger på en skör tråd blir det svårare att säga ifrån och ställa krav när arbetsförhållandena är dåliga. Planer på att köpa bostad eller bilda familj får ofta skjutas på framtiden. Forskningen visar dessutom att tidsbegränsat anställda upplever mer stress, har sämre hälsa och får mindre kompetensutveckling.

Självklart behöver organisationer ha möjligheten att visstidsanställa, men tyvärr gör rådande lagstiftning att den möjligheten kan missbrukas. Det händer att arbetsgivare sätter i system att stapla olika typer av tidsbegränsade anställningar på varandra för att undvika att behöva fastanställa någon trots att det finns ett långsiktigt behov.

På mitt första jobb efter examen blev jag först timanställd för att sedan få ett vikariat och därefter få en projektanställning i ett fiktivt projekt. Visst var jag glad att ha ett jobb, men dessvärre var lönen låg och arbetsbelastningen hög. Eftersom jag ständigt hade ett kontrakt som var på väg att gå ut, och som jag på något sätt kände att jag skulle vara tacksam om jag fick förlängt, blev det aldrig riktigt läge att ta upp det med chefen.

Färre än hälften på min avdelning hade fast anställning och vi som var ”ofasta” hade helt andra villkor. Dels fick vi inga årliga lönehöjningar. Dels hade vi högre prestationskrav och riskerade hela tiden att bli utbytta om vi inte nådde upp till målen. Det hände att även duktiga medarbetare som varit med länge åkte ut om de hamnade i en tillfällig svacka och inte presterade på topp.

Som ny i arbetslivet visste jag väldigt lite om mina rättigheter. Det var en stor organisation med gott rykte så jag litade på att allt gick rätt till. Facket hade jag gått med i, men jag visste inte riktigt vad de kunde hjälpa mig med eller hur man gjorde för att själv engagera sig. I mitt nästa inlägg tänkte jag, bättre sent än aldrig, ställa alla frågor som jag borde ha ställt då till en ombudsman och försöka reda ut vad som egentligen gäller för den som har en otrygg anställning.