Archives For doktorand

fuglesang_blogg

Den 9 december 2006 fick Sverige sin första astronaut i rymden. Christer Fuglesang startade sin rymdkarriär med att läsa fysik på Kungliga Tekniska Högskolan. Idag bedriver han forskning på KTH och jobbar parallellt på Rymdstyrelsen med att främja intresset för naturvetenskap och rymdverksamhet.

Hur fick du ditt intresse för fysik och rymden?

Jag har alltid varit fascinerad och intresserad av rymden. Jag tyckte alltid matte var roligt och så småningom inkorporerade det fysik också. Det jag tycker är spännande med partikelfysik är att försöka förstå det mest grundläggande i naturen.

Hur ser ditt jobb som adjungerad professor och ditt arbete på Rymdstyrelsen ut?

På Rymdstyrelsen arbetar jag med utåtriktad verksamhet. Det är mycket skolbesök, ungefär en veckas skolturné per termin. Men också andra föredrag och möten med såväl studenter som akademi, näringsliv och politiker. Mitt jobb på KTH som adjungerande professor innehåller forskning, undervisning och ansvar för masterprogrammet i flyg- och rymdteknik. Jag är även föreståndare för KTH Rymdcenter som vi startade förra året.

Vad finns det för utmaningar i ditt arbete?

Massor! Att hinna med allt, till exempel intervjuer och förfrågningar från media. Det tar en massa tid. Att övertyga folk på alla nivåer om nyttan med rymdverksamheten och framförallt att också belysa att bemannad rymdfart är något som vi även i Sverige bör stödja starkt.

Vilka utvecklingsmöjligheter anser du att det finns inom universitet och högskola och andra statliga arbetsplatser?

Först och främst måste byråkratin minska! Men annars är det mycket stimulerande att jobba där. Jag får träffa både entusiastiska studenter och duktiga forskare. Man utvecklar sig själv liksom man hjälper andra att komma framåt.

Vad vill du ge för råd till nuvarande studenter som är intresserade av en karriär inom universitet och högskola/rymdforskning?

Var inte rädd för att söka en forskarutbildning! Det är mycket utvecklande och stimulerande. Men du måste vara intresserad och brinna för området du söker dig till. Du behöver inta ha de allra bästa betygen… men ganska bra.”

Hur ser vägen ut till att bli astronaut?

Den träning som en astronaut får är både dyr och lång. Det tar flera år att organisera en rymdfärd och hundratals människor är involverade i att förbereda astronauterna och rymdfarkosten. European Space Agency (Esa) är idag det enda organ i Europa som rekryterar astronauter. Det finns ingen utbildning eller skola. Rymdstyrelsen rekommenderar högre utbildning inom teknik eller naturvetenskap som en bra grund. Men är du intresserad har de här sammanställt en lista på utbildningar med koppling till rymden.

Att ha erfarenhet som stridspilot eller flygingenjör kan vara meriterande. Men idag har astronauter väldigt varierande bakgrund. Allt från forskare inom naturvetenskap till läkare eller veterinär.

Hur fungerar uttagningen?

Det första steget sker online på www.esa.int/astronautselection. Därefter ska sökande visa upp ett läkarintyg. Läkarundersökningen måste utföras av en flygmedicinsk undersökningsläkare som är certifierad av sin nationella flygmedicinska myndighet. Efter det kommer två faser av psykologisk utvärdering, en medicinsk utvärdering och en formell intervju. Därefter startar träningen. Alla astronauter är olika med olika förkunskaper, vilket också innebär att alla får olika träning.

Om Rymdstyrelsen och International Space Station (ISS)

Rymdstyrelsen är en myndighet under Utbildningsdepartementet med ansvar för all statligt finansierad nationell och internationell rymdverksamhet i Sverige. Både vad det gäller forskning och utveckling. Myndigheten är också kontaktorganisation för internationellt rymdsamarbete.

International Space Station (ISS) är en internationell rymdstation ägd av USA, Ryssland, Kanada, Japan och ett antal europeiska länder. Sedan 2009 har stationen normalt varit bemannad av minst sex personer åt gången.

Relaterad information:

http://www.rymdstyrelsen.se/sv/Astronauter/Hur-blir-man-Astronaut/
http://www.snsb.se/sv/Mediebank/Utbildningar/Utbildningar-for-rymdintresserade/
http://www.esa.int/Our_Activities/Human_Spaceflight/Astronauts/How_to_become_an_astronaut
http://www.esa.int/swe/ESA_in_your_country/Sweden/ESA_rekryterar_nya_europeiska_astronauter
http://www.esa.int/Our_Activities/Human_Spaceflight/Astronauts/How_to_become_an_astronaut
https://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_rymdstationen

Läs mer

”Vi kom in över Europa nattetid och såg ljus från massa städer och uppemot norr, mot Sverige, var hela horisonten täckt av norrsken.”

http://www.rymdstyrelsen.se/sv/Astronauter/Christer-Fuglesang/Nyhetsbrev-STS-116/

johan_m
Antalet doktorander i Sverige har ökat med nästan 50 % de senaste tjugo åren. I Sverige finns närmare 19 000 doktorander. En av dessa är Johan Morrill. Han har sen tidigare en kandidat- och magisterexamen i molekylärbiologi och har nu gått vidare till en doktorandtjänst i biokemi på Lunds universitet.

Vad var det som lockade dig till att söka doktorandtjänst?

Det främsta skälet är möjligheten att fördjupa mig inom ett forskningsämne jag tycker är intressant. Sen får jag arbeta självständigt och samarbeta med andra, och även planera min egen tid i hög grad. Det var några faktorer som också påverkade mitt val. De framtida karriärmöjligheterna lockar också då många avancerade jobb i mitt fält kräver att man har en doktorsexamen.

Vad är roligt med livet som doktorand och vilka utmaningar finns det?

Det roligaste är möjligheten att få arbeta med ett intressant ämne och planera mycket själv. Det är såklart också svårt eftersom man ofta måste lära sig metoder och teori själv genom att läsa artiklar och ha mycket bakgrundskunskap. Men i det ligger också det roliga och utmanande. Ibland kan det vara mycket att göra men jag kan kompensera för det så att jag behåller en normal arbetstid. Det kan dock variera beroende på forskningsämne, handledare med mera, så det är bra att veta sina rättigheter som doktorand.

Hur lång tid har du kvar på din doktorandtjänst och vad vill du göra efter att du har disputerat?

Jag har varit doktorand i lite mer än två år så jag har ungefär halva tiden kvar. Efter att jag har disputerat vill jag gärna arbeta med biokemisk metodik, forskning och utveckling. Gärna i privat sektor men kanske även i akademin. Jag kan även tänka mig att arbeta med akademins fackliga frågor eller liknande.

Vilka tips skulle du ge en person som ska påbörja sin doktorandtjänst?

Välj ett forskningsämne du tycker är intressant. Kolla upp saker i förväg, både vilka arbetsvillkor och rättigheter du har som doktorand men också vilket rykte och arbetssätt din framtida handledare kommer ha. Fråga andra doktorander i gruppen hur de upplever att jobba där.

Varför är det bra för doktorander att vara med i ett fackförbund?

En gemensam röst är starkare än många enskilda röster. Ett fackförbund kan påverka arbetsgivaren mycket mer än en enskild anställd, och ju fler medlemmar desto starkare röst. Dessutom kan du få mycket stöd och hjälp med t.ex. karriärrådgivning och försäkringar. Dessutom har du inkomstförsäkringen genom ditt medlemskap.

Varför valde du som doktorand Fackförbundet ST?

ST delar många av de värderingar jag har personligen. Dessutom gillar jag att ST representerar alla anställda på universitetet, inte bara akademiker.

Vilken facklig fråga anser du är viktigast?

Tryggare anställningsvillkor inom akademin, att få stopp på missbruket av tidsbegränsade anställningar för unga forskare.

Relaterad information: Är du doktorand och nyfiken på vårt medlemskap för doktorander?

Inger_130x160

Inger Ehn Knobblock – utredare på Fackförbundet ST

I början av oktober i år läste statsminister Stefan Löfven upp regeringsförklaringen. Ur Fackförbundet STs synvinkel finns det en hel del att glädjas åt. Här kommer några exempel som visar att vår fackliga politik gett resultat.

Regeringen vill behålla närheten till högskolor och forskning. Det är en fråga som engagerat ST en lång tid. Det är viktigt att högskolorna är väl spridda över landet. Inte minst för att det gör det lättare att börja plugga. Det gäller särskilt de studenter som kommer från så kallade studieovana miljöer.

Regeringen flaggade också för att resurserna till arbetslivsforskningen ska stärkas. Det är ett mycket glädjande besked. Som facklig organisation vet vi att vi behöver än mera kunskap om hur det moderna arbetslivet kan komma att utvecklas. Men vi vet också att det finns ett jättebehov av att finna lösningar på alla de arbetsmiljöproblem som finns på våra arbetsplatser. Därför är det så viktigt med arbetslivsforskning.

Men det bästa i regeringsförklaringen är avsnittet om högskolan och forskningens villkor. Därför väljer jag att citera den biten:

Aldrig har så många unga sökt sig till en högre utbildning men allt för många möter en stängd dörr samtidigt som den globala konkurrensen tilltar. Antalet högskoleplatser ökas därför i hela landet. Kvaliteten i högskolan ska höjas. Sverige ska vara en ledande forskningsnation. Unga forskares villkor ska förbättras. Forskning ska respekteras som den långsiktiga verksamhet det är och en ny forskningsproposition kommer därför att ha ett tioårigt perspektiv. Andelen kvinnliga professorer ska öka och forskningsanslagen fördelas jämställt. Basanslagen för forskning prioriteras upp.

I detta stycke ryms det mesta som Fackförbundet ST ihärdigt arbetat för: fler högskoleplatser, unga forskares behov av bättre villkor, mer resurser till basanslagen och inte minst en insikt om att forskning tar tid och därför måste få långsiktiga förutsättningar.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

18 februari presenterade jag en undersökning från Fackförbundet ST vid Lunds universitet som jag kallar ”Disputerad och sen då? En intervjustudie om forskarutbildades arbetslivserfarenheter utanför högskolan.”

Ungefär hälften stannar kvar i den akademiska världen som forskare och/eller lärare, medan den andra hälften börjar jobba på den övriga arbetsmarknaden. Så vart tar de vägen, vad gör de på sina jobb och vilken användning har de av sin utbildning till forskare?

För att få svar på dessa frågor gjordes under våren 2013 en intervjustudie av tjugo forskarutbildade som valt att lämna högskolesektorn. De flesta var statligt anställda och arbetade på ställen som skatteverket, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, statskontoret, regeringskansliet, länsstyrelsen och naturvårdsverket. Andra arbetade inom fackliga organisationer, politiska partier, universitetsförvaltningar samt en industrikoncern.

Intervjuerna kretsade kring ett antal bestämda teman och frågor. Varför sökte du in på en forskarutbildning? Vad gjorde du när du var klar med din avhandling? Varför ville du lämna akademin? Hur fick du ditt jobb? Vad innehåller jobbet och hur ser en vanlig arbetsvecka ut? Vad förvånade dig mest på ditt nya jobb? Vilka färdigheter har forskarutbildningen gett dig och vilken betydelse har de för ditt jobb?

Om du vill veta mer om vad en forskarutbildning kan betyda för din framtida karriär så hittar du svaren i rapporten. Där beskrivs hur de intervjuade doktorerna upplevde sin forskarutbildning och hur de under utbildningens gång föreställde sig den framtida karriären. Vad skolades de in i som forskare och vilka färdigheter hade de med sig ut i arbetslivet?  Därefter handlar det om hur de fick ett nytt jobb utanför akademin och vad de gör på sin arbetsplats. Hur tillvaratas deras speciella kompetens? Men det handlar också om olika slags problem som de forskarutbildade har mött på sina arbetsplatser, till exempel ”kulturkrockar” i mötet mellan forskarvärldens ideal och den icke-akademiska miljöns praktik.

Inger Ehn Knobblock

Inger Ehn Knobblock, utredare, Fackförbundet ST

Livet borde ju vara härligt! Särskilt då vi gör det vi verkligen vill ägna vår tid åt. Jag talar förstås om när vi ges möjligheten att läsa på universitetet eller om vi påbörjat en forskarutbildning. Rent teoretiskt ska ju denna tid vara en av de bästa – stimulerande, utvecklande, utmanande och fylld med möjligheter till egna beslut. Men istället är studietiden ofta tuff och många studenter känner sig stressade. Därför vill vi påminna om en modell som kan motverka stress genom att peka på tre faktorer som påverkar upplevelsen av en pressande vardag: krav, kontroll och stöd.

Självklart har kravnivån inverkan på stressen under studietiden. Men till stor del beror den upplevda stressen på hur stort handlings- eller beslutsutrymmet är över studierna och hur den egna kontrollen ser ut. Kontrollen ger överblick, inflytande och redskap att prioritera. Under rätt förhållanden, där individen har hög kontroll, kan höga krav leda till en god spiral där lärande, utveckling och produktivitet ökar.

Förutom krav och kontroll är det viktigt med socialt stöd. Det har en positiv inverkan på hälsan och motverkar obalans mellan höga krav och låg kontroll. Det sociala stödet kan komma från såväl studenter som lärare och handledare. De kan hjälpa till med att prioritera och tipsa om arbetsmetoder.

För att minska stressen bland studenter och doktorander krävs ett medvetet arbetsmiljöarbete – ett arbete som syftar till att skapa en miljö där förvisso höga krav ställs men samtidigt förmår erbjuda ramar som gör att kontrollen över studierna stärks och det sociala stödet utvecklas. Fackförbundet ST arbetar systematiskt för att förbättra arbetsmiljön på universitet och högskolor – för att fler studenter ska få möjlighet att leva det liv som många drömmer om när det söker sig till högre utbildning!

Lina Burström Bennehult

Lina Burström Bennehult, ombudsman, Fackförbundet ST

Tillväxt. Vilka associationer får ni? Att tillväxt är nyttigt och nödvändigt, leder till utveckling och att den ska kunna mätas sammanfattar ganska väl vad jag själv associerar ordet med. Och jag tror inte att jag är ensam. Vår syn på tillväxt och nytta har stor betydelse för vilken forskning som bedrivs, och det är vad jag tänker diskutera i den här texten.

Hur vi definierar ett begrepp som tillväxt speglar naturligtvis vad som anses bidra till samhällsutvecklingen. Här kan vi konstatera att det framförallt handlar om tekniska innovationer – av typen som gör telefonerna bättre, säljer mer och ger ekonomiska intäkter till samhället – och inte så mycket om humaniora – som ger oss perspektiv på samhället, bidrar med kritiska reflektioner och utvecklar oss som demokratiska medborgare.

Vi lever också i ett samhälle som gillar mätbara resultat, det blir så lätthanterligt då. Då kan vi placera in resultaten i boxar och följa upp och finna kausala samband. Men vad händer med den kunskap som inte går att mäta? Forskningsresultat som inte går att mäta med metoder som i slutändan ger tydliga svar på om den bidrog till den ekonomiska tillväxten eller inte, är den sortens forskning värd att lägga skattemedel på? Eller betraktas den som flum som produceras i slutna seminarierum och av enstöringar som gräver i arkiven. Vad är det värt? Vad har det för syfte? Vad är NYTTAN?!

Definitionen av tillväxt och nytta, samt kraven på att mäta densamma, gör att mycket av den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen hamnar i bakvattnet när alla forskningsmiljarder ska delas ut av regeringen. Samtidigt är det nog många av oss som ser ett större värde i utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter än utveckling av nya batterier. Ja, jag vet att jag jämför äpplen och päron, men visst är det märkligt att forskning inom ämnen som påverkar oss så totalt i våra liv har förhållandevis låg prioritet i regeringens forskningssatsningar.

Kanske kan humanioran inte visa på att man bidrar till samhällsekonomisk tillväxt, men det borde inte vara så svårt att argumentera för andra värden med forskningen. Och sanningen är nog att det inte är samhällsdebatten som kommer vända sig mot humanioran, utan humanioran som måste vända sig mot samhället. En nyckel är att arbeta betydligt mer med samverkan med det omgivande samhället. En annan är att skapa karriärvägar för forskare utanför universiteten. Här är Fackförbundet ST gärna en samarbetspartner, inte minst genom att vi själva behöver ta del av forskningsresultat som ger oss perspektiv på samhällsutvecklingen och i förlängningen göra oss till ett ännu bättre fackförbund. Snacka om nytta!