Archives For kompetens

stb_BL

Nu är det snart examenstider för många  studenter vilket innebär att det är dags att söka jobb. En av Sveriges få certifierade rekryterare, Nils Hallén, berättar om trender inom rekrytering och vad du som student bör tänka på vid intervjutillfället och när du skriver CV.

Många studenter har inte tidigare arbetslivserfarenhet när de ska söka jobb efter studierna, vad kan de tänka på?

Den enklaste vägen är givetvis att söka jobb där det inte krävs så mycket arbetslivserfarenhet. Många arbetsgivare vill ändå se vad du har lyckats åstadkomma, och inte enbart att du är duktig på att kunna ta in kunskap.

Du kan försöka få fram vad du har gjort utifrån din erfarenhet. Exempelvis genom att lyfta fram hur du har arbetat vid eventuella examensarbeten eller andra situationer i studierna där du har åstadkommit resultat. Du kan också berätta om sidoaktiviteter och engagemang utanför studierna.

Så ideellt engagemang kan vara relevant?

Det är många arbetsgivare som ser det som relevant, inte minst om de träffar kandidater som inte har så mycket arbetslivserfarenhet. Återigen handlar det om att lyfta fram vad man har lärt sig av det ideella arbetet, och hur dessa lärdomar och erfarenheter kan översättas till nytta för den framtida arbetsgivaren.

Hur kan man lyfta vikten av sin utbildning, utan att ”räkna upp kurser”, i ansökningsprocessen?

Många arbetsgivare är intresserade av varför du har valt den utbildning du har genomgått, och vad du själv tycker att du har lärt dig av den.

Istället för att beskriva vilka kurser du har gått igenom, kan du då beskriva dina egna lärdomar från utbildningen och hur dessa lärdomar kan användas praktiskt i arbetslivet.

Vilken betydelse har dubbelexamina vid rekrytering?

Det kan vara en fördel för vissa jobb, men det skiftar säkert mycket från arbetsgivare till arbetsgivare. Det är dock svårt att få en dubbelexamen att ersätta arbetslivserfarenhet.

Det absolut bästa är nog att visa att man både har kunskaper, och
kan omsätta dessa till praktiskt arbete.

Om du saknar arbetslivserfarenhet, kanske du inte bör tänka att det löser sig genom att läsa fler kurser, utan helst kombinera en eventuell dubbelexamen med att försöka få in en fot på en praktik eller extrajobb där du också kan bygga på sin erfarenhet.

Hur ser rekryteringstrenden ut i dagsläget?

Vi blir mer och mer influerade av hur man arbetar med rekrytering i bland annat USA. Där finns en annan tradition vad gäller att framhålla sig själv, där det fokuseras mycket på resultat. Det påverkar både hur man skriver CV och vad som händer på intervjun.

Många CV i dag framhåller vad man konkret har gjort, och framför allt vad man har åstadkommit för resultat.

På intervjusidan börjar traditionella frågor som ”beskriv dig själv som person” och ”berätta om dina styrkor och svagheter” ersättas med mer konkret inriktade frågor.

Intervjuaren följer då en mall där hen utgår ifrån de kompetenser som anses vara viktiga för tjänsten. Om det är viktigt att vara strukturerad, ombeds kandidaten beskriva exempel där hen har arbetat på ett strukturerat sätt.

Det finns olika modeller att följa, såsom CAR (Context-Action-Result), STAR (Situation-Task-Action-Result) och SBR (Situation-Behaviour-Result). I praktiken följer de samma linje; man ber kandidaten beskriva en situation (berätta om en situation där du arbetade strukturerat) och därefter följer intervjuaren upp med att fråga vad kandidaten konkret gjorde och vad resultatet av det agerandet blev.

Bästa sättet att förbereda sig blir då att läsa in sig ordentligt på kravprofilen, där det ska framgå vilka kompetenser arbetsgivaren letar efter. Därefter funderar man ut konkreta exempel på vad man har åstadkommit inom ramen för dessa kompetenser. Där hittar man svaren på frågorna.

/Nils Hallén
Certifierad rekryterare

Nils-Hallén-9

Gustav Fredholm, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Gustav Fredholm, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

De erfarenheter du skaffar dig genom ditt ideella engagemang är det som kan var tungan på vågen som ger dig drömjobbet. Eller kanske är det de enda erfarenheterna du har utanför skolvärlden. Oavsett ska du absolut inte glömma att vara stolt och lyfta dem som erfarenheter i ditt nästkommande CV.

Att ett ideellt arbete och engagemang kan vara lika bra referens som ett avlönat arbetet är dem många som skriver under på. DN, Metro och STs egna tidning Publikt fyller spaltmeter med tips från HR-folk och rekryterare att ditt engagemang är viktig för din karriär. Speciellt viktigt blir det om man som ung student inte hunnit skaffa sig så många avlönade jobb innan det är dags att söka ett. Tänk då på vad du gjorde som ordförande i en förening, som kassör eller som ungdomstränare. Jag är säker på att efter lite betänketid kommer du kunna visa på många viktiga erfarenheter som uppdraget gett, kanske minst lika viktiga som från ett betalt arbetet.

Själv har jag lagt min beskära del på obetalt arbete så mitt CV skulle nog kunna lyda som överskriften gör. Jag var tränare för Skåre HKs pojkar födda 91 under hela min gymnasietid i Karlstad. Parallellt med det var jag domare samt hade en egen (miserabel) handbollskarriär. Ni kan tänka er att helgerna var fullspäckade! Fredag domaruppdrag i Arvika, lördag cup med P-91 laget och söndag var det bortamatch med A-laget i Lidköping 20 mil bort. Men oj vad jag lärde mig saker som gymnasieskolan och vanligt arbete aldrig gav mig. Ansvar, ledaregenskaper, peka med hela handen-kunskaper och kommunikation med vansinniga ledare/spelare som domare. Men framför allt älskade jag att hålla på med handbollen. Vilken fantastisk sport, vacker och glödande. Lagkompisarna, beundran och lyckan från små grabbarna och adrenalinet när man blåste straff i sista minuten på en viktig match! Obetalbart!

Att ett engagemang kan vara bra när du söker jobb eller vill vidare i karriären råder det ingen tvekan om. Men jag tror att det viktigaste är vad du själv får tillbaka. Engagera dig under studietiden, fundera över vad du lärt dig och lyft dessa erfarenheter när du söker jobb. Men glöm inte att göra det du brinner för och ha roligt på vägen!

Hur gick det med handbollsengagemanget och karriären? Jo, jag slutade. Vann inga stora segrar. Jag engagerade mig istället i kåren på högskolan och fick ett fackligt extrajobb. Nu jobbar jag på ST med våra student- och karriärfrågor och ni kan ge er den på att jag lyfte mitt ideella engagemang på anställningsintervjun!

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Joel Degols Nilsson, studerandeombudsman, Fackförbundet ST

Inte sällan känner man sig rätt vilsen under sin studietid. Jag tror inte att jag var ensam om att regelbundet fråga mig själv, vad lär jag mig egentligen? Vad kan jag jobba med? Kommer jag ens få ett jobb?

Den där abstrakta framtiden och det där jobbet kom ju närmare för varje dag men inte blev svaren så mycket tydligare för det. En annan sådan obesvarad fråga som jag ofta tänkte på var vad arbetsgivare egentligen ville att man skulle ha för egenskaper. Vad är det viktigt att man är bra på när man efter år av studier förväntas leverera ”på riktigt” på arbetsplatsen?

Här finns det faktiskt lite hjälp att få på vägen. För att ta reda på hur de statliga arbetsgivarna ser sin drömrekrytering gjorde Fackförbundet ST en undersökning för att kartlägga de viktigast personliga egenskaperna och erfarenheterna. Hela undersökningen finns att läsa i rapporten Framtidsjobb i staten 2013-2018 och här tänkte jag ge er huvudresultaten.

De fem personliga egenskaper/erfarenheter som värdesätts mest av arbetsgivare i staten är:

  1. Samarbetsförmåga
  2. Förmåga att uttrycka sig i tal och skrift
  3. Analytisk förmåga
  4. Arbetslivserfarenhet
  5. Initiativförmåga

Dessa egenskaper värderas alltså högre än till exempel referenser och betydligt högre än till exempel betyg, examensarbete eller lärosäte. Det är också intressant att arbetslivserfarenhet kommer först på fjärde plats. Det bör nämnas att man här tagit i beräkning kraven på formell behörighet, såsom utbildning.  Men när de kraven är uppfyllda så rangordnas ens egenskaper enligt listan ovan.

Det jag läser i den här listan är egenskaper man i allra högsta grad tränas i under sina högskolestudier. Och som svar på min egen fråga om vad jag egentligen lärde mig på universitetet passar de tre första egenskaperna in väldigt bra. Varje vecka handlade ju om samarbeten i grupper, analys av litteratur eller siffror och sedan presentation, skriftligt eller muntligt.

Tycker du det är svårt att sätta ord på din kompetens? Ett tips är att ta hjälp av STs verktyg för kompetensinventering. Här kan du kartlägga din kompetens, dina trivselfaktorer, dina drivkrafter och värderingar. Är du medlem kan du även boka tid för samtal med någon av våra karriärcoacher.

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

Jolin Edbrand, kommunikatör, Fackförbundet ST

Att få jobb genom sina kontakter har blivit vanligare. Traditionella kanaler som Arbetsförmedlingens platsbank är inte längre ett självklart förstahandsval för organisationer som behöver nyanställa. Inom vissa sektorer är det vanligt att man utlyser så kallade rekryteringsbonusar till anställda som tipsar om lämpliga kandidater i sitt eget nätverk till en ledig tjänst inom företaget.

Vad innebär då detta för dig som arbetssökande? Jo, att vikten av ditt personliga nätverk blir allt större. Att dammsuga nätet efter intressanta platsannonser är kanske inte längre det effektivaste sättet att skaffa sig ett jobb. Minst lika viktigt kan vara att du berättar öppet för de du känner om att du letar nytt jobb, och att du utökar ditt kontaktnät ytterligare. Det finns hel del bra information på STs karriärsidor om att använda sig av kontaktnätet och spontana kontakter. För dig som student kan det löna sig att vara aktiv i studentföreningar och att välja sommar- och extrajobb med omsorg.

En annan intressant fråga är vad det innebär för arbetsmarknaden i stort? Bland arbetsgivare ses informella rekryteringskanaler ofta som snabba, billiga och effektiva. Men det finns även en risk för att mångfalden på arbetsplatsen minskar, då befintliga anställda tenderar att tipsa om kandidater som liknar dem själva. Det blir också svårare att ta sig in på arbetsmarknaden för dem som saknar ett starkt kontaktnät – till exempel många ungdomar och nyanlända invandrare.

Caroline Tovatt vid Linköpings universitet har i sin avhandling ”Erkännandets Janusansike – Det sociala kapitalets betydelse i arbetslivskarriärer” undersökt de informella processerna i en rekrytering. I avhandlingen konstateras att för unga spelar familjesituationen stor roll. Ofta är det föräldrar, släktingar och vänner till dessa som hjälper en att få in en första fot på arbetsmarknaden.
– Bor du i ett bra område, går i rätt skola och har föräldrar som jobbar och har hyfsat hög status så underlättas inträdet på arbetsmarknaden, säger Caroline Tovatt i ett pressmeddelande.

Senare i livet spelar studiekamrater, vänner, och tidigare kollegor en större roll. Även för högutbildade som saknar starka kontakter kan det bli svårt att få ett jobb som motsvarar ens utbildningsnivå. Däremot är det inte nödvändigtvis så att du får fler rekommendationer ju större ditt nätverk är.
– Det beror på att erkännandet är mer komplext än så. Du kan till exempel inte engagera dig i en förening med syftet att få goda kontakter. Erkännandet av dig i föreningen kommer efter att andra sett och fått respekt för att du brinner i själva sakfrågan, säger Caroline Tovatt.

För dig som ska söka jobb blir slutsatsen att ditt nätverk är oändligt viktigt, men satsa i första hand på kvalitet och inte kvantitet. För den som ska rekrytera vill jag tipsa om TCOs handbok ”Rekrytera utan att diskriminera”. I den finns en bra guide till hur man kan göra rekryteringsprocessen mer strukturerad och på så sätt inte missa talanger på grund av slarv eller förutfattade meningar. För visst ligger det väl i alla arbetsgivares intresse att hitta den mest kompetenta kandidaten till varje tjänst?

Lina Burström Bennehult

Lina Burström Bennehult, ombudsman, Fackförbundet ST

De senaste åren har det skett en kraftig expansion av forskarutbildningen. Mellan 2000 och 2009 ökade antalet forskarutbildade från 14 300 till 54 600 personer. De politiska ambitionerna är tydliga – för att Sverige ska klara sig i en hårdnande konkurrens måste vi vara en framstående kunskapsnation.

Alla forskarutbildade stannar dock inte inom högskolesektorn, helt enkelt för att antalet nya doktorer räcker till mer än högskolans behov. Faktum är att mindre än var tredje person med forskarutbildning jobbar inom högskolesektorn. Nästan hälften av de forskarutbildade hamnar inom statlig sektor efter disputation. Många finns på lärosätena, men även inom andra statliga myndigheter.

Det är här som det blir intressant att titta på hur Sveriges kunskapsbas för konkurrenskraft tas emot, utvecklas och tas till nytta. Hur gör staten som arbetsgivare för att ta tillvara all denna kompetens och fortsätta utveckla sin välutbildade personal? Om hög kompetens efterfrågas så måste detta matchas med väldigt goda utvecklingsmöjligheter. Minst lika viktigt är att den nydisputerade kan artikulera sina kompetenser. Det som måste till är att lyfta upp de generella kunskaperna för att på så vis få arbetsgivaren att förstå vad man kan. Jag tror dock att det finns en del trösklar att hyvla ner mellan arbetsgivare utanför lärosätena och doktorsexaminerade. Ingen vet riktigt vad den andre kan eller vill, vad man egentligen efterfrågar och hur man kan utvecklas.

Min känsla är att under forskarutbildningen så sker en stark indoktrinering i en föreställning om att man efter disputation ska vara kvar på sitt universitet eller högskola och forska. Samtidigt finns nog en del förutfattade meningar hos arbetsgivarna om hur en forskare är.

Om min känsla stämmer kan det betyda att det finns dubbla hinder som i förlängningen gör att vårt samhälle inte får ut så mycket som vi hade kunnat av den väldiga expansionen av forskarutbildningen.

Inom STs doktorandsatsning jobbar vi mycket med att lyfta fram arbetslivet efter disputation. Vi tror det är viktigt att redan under forskarutbildningen föreställa sig en karriär utanför akademin, åtminstone för att hålla den dörren öppen. Vi arbetar också för att få arbetsgivarna med på tåget, för att de ska förstå att det ligger en enorm potential i att anställa en person med forskarutbildning.

Martin Mickelsson, administratör, Uppsala universitet

Martin Mickelsson, administratör, Uppsala universitet

Att bli något, det där med att ha ett tydligt mål och användning av min (något spretiga) utbildning, det funderade jag inte så mycket på som student. Som de flesta av mina vänner läste jag av intresse men utöver tanken att kanske någon gång doktorera var framtiden och livet efter studierna diffus, något jag tror gällde de flesta av oss.

Det var också sällan som det där med arbetslivsanknytning dök upp i samtal under seminarier på universitetet. Men ett undantag var vår seminarieledare på Historia C som drog fram frågan om användbarheten av utbildningen i verkligheten utanför universitetets väggar: ”När ni söker jobb säg inte att ni är historiker, säg att ni är experter på hantering av stora informationsmaterial och källkritisk analys av textmaterial”. Hans poäng var att vi inte skulle tänka på vår utbildning i termer av specifika faktakunskaper, vilka ofta blir förlegade innan examen är i hamn, utan i termer av färdigheter.

Det handlar om att se utbildningen som en verktygslåda för att tackla olika utmaningar och uppgifter i ett framtida arbetsliv. Det jag aldrig förväntat mig som student var de många olika frågeställningar jag dagligen ställs inför på min arbetsplats.

Att jobba har för mig oftast varit att ställas inför problem där det ytterst sällan finns en utstakad väg eller metod och inte heller något facit att jämföra resultatet med. Det du är anställd för är att utföra är ofta definierat i tjänsteplaner och dylikt, men utöver detta uppstår problem som måste lösas. För att tackla dessa räcker det sällan endast med att ha nödvändiga kunskaper och färdigheter utan också en förmåga att kunna hitta synergierna mellan de olika färdigheterna som behövs för att lösa problemen.

Om du hade frågat mig för fyra år sig vad jag skulle göra i framtiden är det inte troligt att du fått ett tydligt svar. För många av oss är det svårt att förutse med vad och var man kommer att arbeta och vilka olika arbetsuppgifter man kommer att få utföra.

Ytterst handlar det om en förmåga till flexibilitet; eftersom arbetsmarknaden är oförutsägbar är färdigheter som inte låser dig till ett visst kunskapsområde en värdefull tillgång att ha med dig på din väg in i arbetslivet.